Aluma X Streetlab

Streetlab släpper inom kort en fin brädserie i samarbete med Aluma. Kanonfina brädor med foto från vår fotolärare Jonas Adolfsson. Så lyder pressreleasen.

”Vi är stolta att kunna presentera en ny skateboardserie som vi gjort i ett samarbete med Aluma. I serien ingår fyra modeller med porträttfoton av lokala Alumaförsäljare. 50 kr per såld skateboard går direkt till Alumas verksamhet och deras stöd åt hemlösa i Sverige. Detta är en liten insats för en stor sak där du har chans att ge ditt stöd! En bra produkt i ett gott syfte helt enkelt. Brädorna släpps den 2:e juli då vi också kommer ha en vernissage och fest på Moccasin i Malmö kl. 19.00!”

Så här säger John Dahlquist om hela härligheten.

Aluma X Streetlab
Skateboarding och hemlöshet har vid en första anblick inte några uppenbara beröringspunkter. Ändå finns det några gemensamma nämnare som gång efter annan låter de två mötas. Streetskating, den form av skateboaråkning som hör hemma på gatan, möter inte sällan hemlösa människor i sitt liv i det urbana rummet. Alla som rest i världens städer för att skejta vet att av någon outgrundlig anledning frekventerar de båda samma ytor under samma tider. Kanske har det att göra med att båda är fenomen som ligger utanför det schema som staden ofta följer med butikers och kontors öppettider och därmed mönstret hos stadens besökare. Skejtare stannar gärna kvar efter stängningsdags för att ha stadens bänkar, trappor och torg för sig själva en stund. Den hemlöse för att han eller hon inte har någon annanstans att ta vägen.

Båda bryter ett mönster som stör bilden av stadens ursprungliga syfte. Trottoarer, vägar och trappräcken utgör en ram som är tänkt att sätta gränser för hur vi ska röra oss. De får oss att följa en utstakad väg och gemensamt skapa ett flöde. Trottoaren skyddar oss från bilar, bänken ger oss en stunds vila i väntan på ett möte och så vidare. Alla dessa komponenter ramar in den bild som är vårt gemensamma utrymme, staden. Men både skejtare och hemlösa stör ibland den bilden. Skejtarna åker på räcken, kanter och bänkar och rör sig plötsligt inte i bilden utan på ramen. Bänken som är till för en stunds vila blir en säng för natten för den hemlöse. Staden får en ny funktion. Somliga skulle säga att bilden förstörs, andra att staden får liv. I Malmö är Triangeln och Värnhemstorget bra exempel på platser där de båda gruppernas världar ofta möts.

Rasmus Sjölin arbetar på skateboardbutiken Streetlab och har spenderat många timmar rullandes fram längs Malmös gator. Numer arbetar han också med Streetlabs grafiska form och försäljning av skateboardprodukter. Han har under en tid funderat över förhållandet mellan skateboarding, gatan och produkternas förutsättningar att förändra. I USA har ett stort skateboardföretag just gjort en stor drive i syfte att samla in pengar till välgörenhet. Rasmus ville ge Malmös skejtare en möjlighet att göra en god gärning på samma gång som de inhandlade sin nästa bräda och funderade hur det skulle vara möjligt i Malmös relativt begränsade skateboardkultur. Erfarenheterna från att själv ha skejtat på gatan och kontakten med en hemlös man som ofta kom in i butiken för att sälja Aluma sådde fröet att få till ett samarbete företagen emellan. Syftet var att skapa en bra produkt i ett gott syfte. Rasmus ordnade ett möte med Alumas redaktion som nappade på idén och värvade fyra Alumaförsäljare till att stå modeller. Resultatet blev en serie skateboardbrädor med porträttfoton och 50 kronor av förtjänsten på varje såld skateboard går till Aluma.

Traditionellt sett är grafiken under brädan ett sätt att saluföra professionella åkare som varumärken. Signaturmodeller med namnet tillsam- mans med åkarens image är det som skapar efterfrågan på samma vis som musikindustrin skapar idoler av sina artister. I det här specifika fallet skulle man kunna säga att dynamiken är den motsatta. Idag premieras entreprenörskapet och framåtandan hos individen i vårt samhälle. Det är viktigt att förvalta sig själv, nå framgång och skapa ett varumärke kring sitt namn. Kändisskap, antal bloggbesökare eller Facebookvän- ner kan vara sätt att mäta hur lyckad man är som personligt varumärke. Men personerna på brädorna har sannolikt få Facebookvänner och är inte särskilt starka varumärken på arbetsmarknaden. Fotograf Jonas Adolfssons porträttfoton och Rasmus Sjölins formgivning är ett försök att synliggöra dem som inte går att följa via till exempel Twitter utan som bara finns IRL, i verkligheten. Projektet leker med begreppen och ställer fenomen mot varandra på ett estetiskt tilltalande sätt, men vad det egentligen handlar om är att ge konsumenten en chans att välja att stödja någon som allt som oftast blir vald sist.