Vert Attack 9 – Prison Break

Vert Attack mugshots / Foto Sonia Ziegler

Text: Gustav Svanborg Edén

Foto: Ramin Golmohammadi, Eken Eriksson, Tor Ström, Magnus Hove, Sonia Ziegler och Nils Svensson.

PPå Bryggeriet märker man det långt, långt innan. Något vaknar. Är man på streetytan märker man en förändring. Det gungar i ryggen. Man vänder sig om och märker att det är liv i verten. De danska veteranerna på en onsdagskväll eller groms med ett målinriktat ljus i ögonen. Padded up. Ah. Det nalkas Vert Attack.

Sen rasslar det loss på riktigt. Facebook tas över av uppdateringar. Vertbjörnar från 80-talet som legat i ide sen förra året vaknar till liv och kommenterar friskt. Engelsmännens sarkasm, Tyskarnas ohämmade entusiasm och så vidare. Hur som helst. Alla ska hit. Och i vertsammanhang samlas man kring ordet ’stoke’.

När Bryggeriet börjar släppa åkare vet man att det inte är långt kvar. Biljetter är bokade, rampens renovering är planerad och temat är satt. Prison breakout. Vertscenen har suttit infängslad och nu bryter den sig ut. Under Vert Attack 9 är Malmö fängelseområde. Orange skjortor, fångvaktare och en fängelsecell som studio. Inte buskis. Coolt. Nu är det bara att fylla i luckorna. Vem kommer?

Chris Russel / Frontside channel plant / Foto Ramin

’Mike Frazier? Klart vi ska crowd-funda honom! Vem mer? Jake Brown? Oj! Team England? Finland och Norge? Givetvis. USA, då? Veteraner? Jodå, Jeff Hedges och Neal Hendrix håller flaggan där borta, men vi får se. Paul-Luc? Jimmy Wilkins? Han den lille 900-killen? Ja – Evan Doherty. Tjejerna? Lizzy Armanto? Jaså. Vafan, alla kommer ju? Hela X-Games gänget är ju typ Malmö-locals numera. Jävlar vilken lineup. Hur ska vi överträffa detta? Tony Hawk?’

’Inget är bekräftat.’

Det börjar darra i bygget. Eleverna från skolan skall hjälpa till med mediabevakningen och det skall planeras. Snacket börjar gå. ’Klart du ska vara med!’ ’Äh, jag får se.’ Kommer vi få några gästföreläsare i år?’ ’Ja det tror vi.’ Vem då?’

’Vi får se.’

Sen är det söndag. Och det börjar trilla in folk. Timmerarbetarkonferans? Väderbitna karlar i mössor och skägg. Med bagage. Som visar sig innehålla pads och stora brädor. ’Vem är han?’ ’Är det han…?’ Hulkiga kroppar stela från resan droppar tafatt in för att vakna och ställa om sitt muskelminne till något som inte alls är som hemma. Men det går snabbt. ’Djävlar!’ ’Såg du!?’ Instagram vaknar.

Vert Attack har svällt sen förra året. Träningen öppen hela veckan och tävlingen börjar redan på torsdag istället för fredag. Skandinaver trillar in redan veckan innan. Rune kommer över och kör flera gånger. Något ligger i luften. Redan på måndagen syns européer och jänkare. Det är inte bara proffsen som kommer tidigt. De som är ’på jobbet’. Majoriteten av vertåkarna knegar ju. Eller pluggar. Eller ingetdera, vilket ställer frågan hur de ens lyckas ta sig till Malmö varje år. Prioriteringar. Uttagna semesterdagar. Papper påskrivna om ledighet från skola. Flygbiljetter, hotell, bensin, sparade pengar. Man anstränger sig. Vertårets julafton. Stoke.

Bob Burnquist / Kickflip Indy to fakie / Foto Nils Svensson

Bygget fylls. Namnlistorna checkas av och tricken haglar, åken börjar ta form och sociala medier får fnatt. #vertattack.

Tjejerna! Herrejisses! Sammanhållningen, stämningen och den rättframma attityden hos tjejskatarna är helt grym. Fan vad coola de är. Gängavundsjuka. Amors pilar regnar och killar krymper i skorna utan att riktigt veta hur de skall förhålla sig. Hög ribba.

Någonstans har ändå säcken brustit. Rykten har spridit sig. ’Bob Burnquist?’ ’På riktigt?’ ’Tony Hawk?!’ ’Är det sant!’ Skatare är svårflörtade, men trots att folk drar sig för att hoppa på fan-tåget kan ingen förneka att det är stort. Förväntan bygger en spänning som höjer stämningen. Folk tar till sig att de kanske kommer dela ramp med världens mest kända skatare. Masterskategorin känns extra laddad. Bågen är spänd. Vert Attack 9 kanske ändå lyckas överträffa Vert Attack 8.

Onsdag kväll. Eftersom det inte är någon masters-deltävling på torsdagen är det sista övningsdagen för dem. Nu är de här. Mike Frazier. Den skatare som hade fått vinna alla verttävlingar på nittiotalet om dåtidens streetskatare fått bestämma. Samma attackerande av copingen nu som då. Samma frontside stiffys. Matt Dove härjar. Jocke flyger. Lincoln också. Tony har konkurrans. Var är han? No show. Bob kommer. Åker in sig. Kontrollerat. Målmedvetet. Men var är Tony?

Torsdag. Första tävlingsdagen. Övning. Registrering. Vem är på plats? Vem är på väg? ’Ändra heat 2, han är på hotellet. Flytta till nästa.’ ’Ja – Alla måste registrera sig. Ja –det gäller dig också.’ Kvalet för proffs och sponsrade drar igång det hela. ’Jo – Bob måste också kvala. Har man inte varit med tidigare måste man det. Domare redo? Kör!’ Seb Daurel kör 20 timmar och anländer en kvart innan sitt heat. Kvalar till semi. Grymt.

Fredag. Mycket skall betas av andra tävlingsdagen och det börjar tidigt. Juniorerna är många, unga och grymma. Man blir chockad över höjden och variationen av trick. Det finns tendenser till snurrfokus, men den nya generationen verkar även återupptäckt liptricks. Det ser så naturligt ut. Barn som lärt sig något utantill och inte ägnar det det minsta ögonblicks eftertanke. Tanken slår en att Danny Way, Colin Mc Kay m fl kanske legat på en liknande nivå i sin barndom, men hur man än vrider och vänder på det så kommer nya höjder för vertåkning nås om det här gänget får fortsätta som de gör.

John Magnusson / Japan Air / Foto Magnus Hove

Masterskvalet är något av en folkfest. Det är 40+arna som skapat den scen alla nu spelar på. Vert Attack initierades som en svensk sammankomst, men tack vare Sveriges starka vertscen på 80-talet som byggde broar till resten av världen har steget utåt inte varit stort. Nu är Vert Attack världens största verttävling. I deltagande. Definitivt inte prispengar. Rätt, alltså. Nivån på åkningen varierar, men det är inte nödvändigtvis de duktigaste åkarna som gör starkast intryck. Tidens tand gnager olika på kropp och själ och de vars kroppar kanske genomgått en viss metamorfos visar fanimej att själen lider det ingen nöd på!

Alana Smith / 540 / Foto Ramin

Karaktärerna lyser helt enkelt med sin närvaro. Wolfgang Toth är grymt stålmorfar material, Dirk Raßloff är sig själv, Mikael de Stoppelaar kommer fem minuter innan sitt åk. Cykelhjälm. Stickat. Millerflips. I den yngre generationen får Jens Andersson igång publiken som bara han kan med sitt varumärkta kontrollerade stelbenskaos. För många namn, för lite plats. Hundrasjuttio rockstjärnor samlade för att dela en scen. Spela sin låt; göra sitt framträdande.

Idag kan det låta klyschigt att säga att skateboardtävlingar alltid handlat om sammankomster. Speciellt när det kommer till den bisarra värld som är vertskatning på elitnivå. Det finns inte många tävlingar och de som finns bjuder inte in vem som helst. X-Games är inte en barbeque. Det är en tävling. I Malmö och på Vert Attack är det ingen klyscha att fokus ligger på att delta. Det är helt sant. När fredagen drar mot sitt slut handlar livet på Bryggeriet om betydligt mer än vad som händer i rampen. Återseenden och nostalgi. Nya möten skapar nya historier som blir nostalgi nästa år. Festen drar vidare. ’En dag i morgon? Det är en dag IDAG!’

Lördag. Finaldag. Fullproppad med innehåll. Semifinaler och finaler. Semifinalerna lägger ribban högt. Åkarna som personlighet till trots inte fått ihop en helhetsnivå har fått lämna scenen och kvalsoppan har kokats ner till ett koncentrat av rippers. Energin är hög. Och ökar. Varje gång någon tänjer på gränserna i ett åk går som en chockvåg till de andra åkarna som pushas till att skata över sin kapacitet. Ribban höjs och publiken känner spänningen i att inte ens åkarna själva vet vad de kan åstadkomma. Det spelas med kontroll, tur och jävlaranamma och endast de med en god dos av alla tre går vidare. Alla får ligga i. X-Games medaljörer och allt.

Tony Hawk / alley oop bs lipslide / Foto Nils Svensson

Och mellan heaten lever egna sessions. Trick att landa innan man åker hem och får vänta ett år till. För masters-tävlande Matt Dove innebär det att landa en bs 360 late shove över channeln. Oof! 40+.

Finalerna. Hur skall finalerna kunna överträffa semifinalerna? Är inte höjden nådd? Kommer vi inte få se samma åk igen, fast tröttare? Är inte svampen urklämd? Nej nej. Soppan är bara ännu mer koncentrerad. Ett gäng åkare i ett heat. Tolv minuter åk och tre minuter snake-session. Plus extra tid om det behövs. Och det gör det.

Först ut juniorerna. Det ser underligt ut. Åldern verkar inte ha någon lag eftersom Matty Carlisle som 17-åring får kämpa för att mäta sig med tioåringarna Tate Carew och Alessandro Mazzara. Och tänkte någon på vad som händer när man säger till tioåringar att de får åka ’när ni vill’? Snakesessionkaos! Gulligheten med ’så små och så duktiga’ byts ut mot en blandning av skräck och fascination när fyra åkare utan märkbart rumsmedvetande kör samtidigt i rampen. Tolvårige Evan ’Big E’ Doherty lever upp till sitt namn i höjden på sina trick och trots att ha fastnat i 900-försök i snaken räcker hans stabila åk med bl a huvudhöga alley-oop 540’s till en välförtjänt förstaplats. ’Vågar jag titta nu?’

Chris Russel & Fredrik Nilsson / Foto EKEN

Tjejerna har sin grej på gång. Där vertåkning ibland lider av träning, försiktighet och alltför inkörda åk chargar tjejerna. De röjer. Brighton Zeuner är tio och får trycka med händerna på knäna för att pumpa upp sig till copingen, men gör gay twists. Lizzy Armanto får allt att se både bra och enkelt ut. Alana Smith snurrar McTwists och flippar in i liptricks. Helt grymt.

Masters. Svårdömt. Lincoln och Jocke flyger, men vem varierar sig mest? Frazier dödar lipen, men hur var det med hans airs? Hendrix skatar grymt, men gör liknande trick i varje åk. Tony landar mycket, men bailar också. Här någonstans släpper dock något. Till och med den mest utsatta i bygget börjar känna stämningen. Efter andra åket börjar den reströtta Tony Hawk släppa fram leenden genom sitt game-face. Publiken fungerar. Han skakar ur trickpåsen och lägger upp en kavalkad av inverts. Ger det! Succé. Att Tony Hawk kommer till Vert Attack handlar ju faktiskt att han skall få slippa vara Tony Hawk och vara en en skatare bland andra. Men det är ju delvis önsketänk. Och sen vann han ju. Det går väl det också.

Pro/Am final. Paul-Luc Ronchetti, Rony Gomez och Jimmi Wilkins inledningsvis lös. För att inte tala om Chris Russell. Kolla webcasten. Rune, Bob, Corey och Sam Becket får hålla i hatten för att hänga med. Framemot snake-session börjar dock landskapet ändras. PL, Rony och Jimi har slut på trick och fastnar i nötning, medan Bob och Sam lägger ned det ena efter det andra. Återigen svårdömt. Sessionen bara fortsätter. Chris Russel har gett sig fan på att härja på väggen, Bob har gjort sin specialare. Vad mer? Sam Beckett slänger upp en line med bs 360 – rockenroll följd av kickflip backlip över channeln. Chris härjar på väggen. Och sätter det! Over and out. Nej, Bob skall säga hej då till publiken med en flip-indy sit down. Va!? Chris, som höll i uppmärksamhetsfacklan följer efter, men knäcker brädan av misstag. Två personer, två uttryck, en samlingsplats. Skratt och kramar. Game over.

Stan Postmus / Foto EKEN

Det är alltså över? Hur ska man smälta det här? I slutändan är det svårt att separera klasserna. Om man hade tagit de två översta i varje åkarklass och slagit samman dem i ett heat är det inte självklart vem som skulle vinna. Lizzy Armanto tävlade i Pro/Am klassen och kvalade. I tjejklassen kom hon tvåa efter Alana Smith som egentligen är Junior. Junioren Evan Doherty var inte långt ifrån att landa en 900 som varken Pro/Am vinnaren Sam Beckett eller master-vinnaren Tony Hawk gav sig på. Vertbrädet är spritt och alla klasser håller en värdig status.

Men skit i det nu. Vert lever. Vert har en historia och en framtid. Så länge tillfällen finns för åkare att samlas på lika villkor för att skata, umgås och byta erfarenheter kommer det fortsätta vara så. Idag är världens bästa mötesplats för vertskatare Vert Attack i Malmö. Det ska vi vara stolta över. Så det så.

WOMEN FINAL RESULTS:
1. Alana Smith
2. Lizzie Armanto
3. Allysha Bergado

JUNIOR FINAL RESULTS:
1. Evan Doherty
2. Matty Carlisle
3. Tate Carew

MASTERS FINAL RESULTS:
1. Tony Hawk
2. Neal Hendrix
3. Mike Frazier

PRO/ AM FINAL RESULTS:
1. Sam Beckett
2. Bob Burnquist
3. Paul Luc Ronchetti

Full house / Foto Nils Svensson