Marcus Nyström – Skateboardåkare
Efter att Bryggeriet öppnade 1998 så har många skateboardåkare flyttat till Malmö just för skateboardåkningens skull. En som inte flyttade till Malmö för att åka skateboard, utan mer för att fly sin tillvaro var Marcus Nyström från Stockholm. Marcus jobbar numera titt som tätt på Bryggeriet och är en stor eldsjäl för skateboardåkningen i Malmö, något som han knappast hade föreställt sig för några år sedan.
1. Namn, ålder?
Marcus, 28.
2. Hur kom det sig att du blev intresserad av skateboard?
Det började väl med det vanliga, att en granne i förorten hade en bräda som man satt och paddlade på. Sedan följde några år på rackiga leksaksbrädor, sådana där med ihålig tailpuck och trottoarklättrare. Man körde dem som vilken cykel eller kälke som helst – med snowjoggers; i lera; till plugget. Sedan fattade jag, när jag redan kunde åka lite, att det var en grej för folk, att det fanns en kultur kring det, att man kunde göra powerslides och köra ramp. I Täby utanför Stockholm, där jag är ifrån, var det några gamla rävar som startade en förening, byggde trägrejer att åka på och ordnade skate-camps. Det var som fotbollsläger med festis och banan, men ändå inte. En regnig dag tog ledarna oss ungar till ett parkeringsgarage, där folk slog sig blodiga och vi blev ivägkörda av väktare. När jag sedan började dra ut på egen hand, och med polare jag hittade, kunde vadfansomhelst hända. Man gav sig iväg på måfå, hade hört rykten om något ställe ingen visste var det låg, men det hände alltid något annat på vägen och dagarna rullade på. Skateboard får saker att rulla på – det är nog vad som fick mig intresserad.
3. Varför valde du att flytta från Stockholm till Malmö?
Varför det blev Malmö vet jag egentligen inte. Folk jag känner, som brukar veta vad de snackar om, hade bra saker att säga om det. Själv hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig, förutom att där visst skulle finnas en stor inomhuspark av något slag (Bryggeriet). Första gången jag var runt här var när jag kollade lägenheter. Och jag har verkligen tyckt om stan och folk här från första stund. Vilket är mer än jag kan säga om Stockholm. Huvudskälet till att jag flyttade var trots allt att jag ville därifrån. Den ekonomiska tillväxten och alla ditflyttade människor som är ute och jobbar på sin sociala karriär gjorde att till sist kunde jag inte lämna min lägenhet. Hade inte råd och ingen lust. Jag låg hemma under köksbordet och grät det sista året. Det (o)lustiga är att jag har vänner som känner likadant, som ligger kvar däruppe, hela horder av dem i små dyra lägenheter. Nu när trycket ökar på Malmö kan man väl säga att jag tillhör svärmen av invaderande gräshoppor, som äter allt i sin väg och förvandlar det genuina Malmö till standardiserad sörja. Men jag försöker att bidra med något och hålla mig borta från det där racet. Det blir upp till andra att bedöma hur jag klarar det, men jag är hursomhelst tacksam för vad Malmö gett hittills. Jag kanske inte vet varför jag flyttade hit, men jag vet definitivt att det var rätt.
4. Hur har flytten till Malmö påverkat din skateboardåkning och är det någon skillnad på skateboardscenen här mot i Stockholm?
Jag vet faktiskt mer om Stockholmsscenen nu, sedan jag flyttat därifrån. Däruppe åkte jag med några få polare och vi upplevde alltid att de olika klickarna var rätt svåra att komma in i, om man nu ville det. Jag tror att det hänger ihop med hela Stockholmsandan, att det är skarpare gränser mellan Vi och Dom oavsett vilken kultursfär man rör sig i. Och så fanns det inte så mycket åkning som intresserade mig där, så det blev inte samma intensiva grej med skateboard. De senaste två åren här i Malmö har jag lätt åkt mer än de tio åren dessförinnan, och det har förstås gett utdelning.
5. Vad gör du när du inte åker skateboard?
Helst dricker jag väl bärs med folk som vet hur det ska göras, och reser när det finns pengar över efter det. Men det blir också att jag läser rätt mycket, försöker fatta hur saker hänger ihop, hur folk kan gå med på att ständigt bli grundlurade utan att opponera sig. Det är en svår nöt att knäcka, förmodligen borde jag lägga ner alltihop. För att rensa skallen skatar jag eller lyssnar på musik, fotograferar eller cyklar runt och flummar.
6. I Roskilde har man byggt en hårt kritiserad skatepark för många miljoner. Vad anser du är det viktigaste att tänka på när man ska bygga en skatepark?
Att den ska byggas av folk som åker skateboard. Det är så enkelt att det inte borde behöva sägas, men som jag har förstått det är Roskildefiaskot ännu ett projekt som dominerats av icke-skatare. Vidare tror jag att en intressant skatepark måste tänja på gränserna. Visst, man kan ta de bästa delarna av tidigare byggen och kombinera dem i en superpark, men det blir inte mycket annorlunda än hitmusiken som spelas i radio hela dagarna – urvattnad smörja. Vart man än kommer kan man få en hamburgare som man vet hur den smakar. Nog är det bekvämt, men när började skateboard handla om bekvämlighet? På ett sätt är det lite bakvänt att bygga avgränsade områden, avsedda för skateboardåkning. Det går emot grunderna i skateboard, som jag uppfattar dem – att hitta och pröva nytt, och att göra utan att varken ursäkta sig eller provocera. Men jag vet att energin i skateboarding går att överföra till byggandet av skateparker. Det förutsätter bara att skatare får utrymme att göra sin grej. Det känns rätt avlägset i Roskilde. För att få en park att funka måste man nog börja med flöden. Det centrala är hur folk kommer åka, hur man tar sig från det ena till det andra, vilka lines som finns att gräva fram. Och så var man hänger ut när man inte åker, förstås.
7. Du har varit involverad i egna små skateprojekt. Vad tycker du är fördelen med att bygga i betong?
Först och främst är det klart att man vill skata sten, asfalt, betong, marmor och metall – urbana utomhusmaterial… Som vi har byggt är fördelen att det inte blir perfekt. Man har en ide om hur man skulle vilja ha det, men kontrollerar inte processen fullt ut. I alla fall har vi inte gjort det. Det är många saker som ska fungera tillsammans för att det alls ska bli något som går att använda: underlag, stomme, blandning, formning… När man bygger i trä kan man ta sig tid och backa om det blir fel. Med betong är det bara att köra på. Det händer att man ger liv åt ett missfoster. Då är det bara att göra det bästa av saken och bygga vidare med något som kan funka ihop med missfostret. Och ofta leder det fram till de bästa grejerna – de som man ser ta form och tänker: ”Herre jävlar, nu har vi tagit i så vi skiter på oss, det här kommer inte gå att köra.” Jag är inte den som ska snacka om street skating, men mycket av det som har byggts i betong här i Malmö tycker jag har känts väldigt street, fastän det mest rört sig om böjar. Det är terräng man måste bemästra, den är inte formad för att underlätta skateboarding.
8. Har du någon favoritskatare och isåfall varför just han?
Den som gett mig mest, och som fortfarande är en av de jag helst åker med, är Pata, en polare från Stockholm. Det var förresten han som visade mig vägen söderut, när han flyttade till Köpenhamn för ett gäng år sedan. Vi har delat mycket och sedan mer än tio år har jag delvis sett skateboard genom hans ögon. Och så har vi alla grymma skatare här i Malmö. De är för många att räkna upp. De är det överlägset bästa med Malmö, alla dessa polare som var och en ger sitt perspektiv på skate.
Vad gäller proffs och industriprylen har jag inte någon vidare koll.
9. Beskriv en perfekt brädsetup!
Oh, det är svårt och varierar förhoppningsvis. Jag har just fläskat på med långbred bräda, breda truckar, stora hjul och dubbla raisers. Det är vad som funkar just nu, men det är klart att det begränsar vilka trick man kan trolla ur hatten. Nu är jag ingen vidare trollkarl och har roligare när jag kan dra på, så det får vara så här tills vidare.
10. Du var nyligen i New York. Berätta något kul från den resan!
Jo, det klart bästa var att det finns så satans många som åker skateboard där. Många har en bräda att ta sig runt på, verkar mest åka runt på gatorna – man åker inte på trottoarerna i New York; sura gubbar slår efter dig med käppen, spottar och fräser om du försöker. De här skatarna har totalt funktionella setups, som moderna versioner av åttiotalsbrädor – inga longboards alltså – och de här människorna gör ingen sak av att de åker på en bräda med hjul. Sedan finns där förstås horder med grymma streetskatare. Jag var i butiker som inte sålde några hjul större än 53mm och som inte hade brädor bredare än 7.6. Och med alla fantastiska street-spots är det inte konstigt. Bara man drar runt på måfå så snubblar man över det ena stället bättre än det andra. Det ställe jag gick igång på mest var emellertid Autumn Bowl, en skum träbowl med pool-cooping, som några skatare gått samman och byggt i en gammal industrikåk i Brooklyn. Den är inte direkt öppen för allmänheten, men man kan komma in och åka om man snackar med någon som har nyckel. Den är supersnabb, har en del skumma hörn och böjar, och ligger i en spökbyggnad som hämtad ur Blade Runner.
11. Avslutande ord?
”God is whoever you perform for.” Vem kör du för?