Stapelbäddsparken som examensarbete – Beatrice Bengtsson

Här har ni en intevju med Beatrice Bengtsson som under året valt att fördjupa sig i projektet Stapelbäddsparken och dess processer.

Du har läst påbyggnadsutbildningen Urban utveckling och planering på Malmö högskola. Vad lär man sig där?
Det är en utbildning som diskuterar stadens livsmiljö ur framförallt ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Man lär sig mycket om hur stadens fysiska infrastruktur påverkar människors sociala livsmiljö. Ämnen vi läst är exempelvis stadsplanering, stadsutveckling, segregation och integration och regional utveckling. Fokus ligger väldigt mycket på hur man kan organisera och skapa förutsättningar för ökat folkligt deltagande i planeringsprocessen och hur den på så sätt kan bli mer demokratisk. Det är jätteintressant, speciellt eftersom vi har så mycket studiebesök och gästföreläsare. Dessutom har alla i klassen olika kompetenser och kommer från olika akademiska discipliner så det blir tvärvetenskapligt och väldigt lärorikt.

Hur kom det sig att du i ditt examensarbete ville fördjupa dig i Stapelbäddsparken?
Hösten 2004 läste vi en kurs som heter ”demokrati i teori och praktik” och då var John där och berättade om Stapelbäddsprojektet och jag tyckte det lät jättespännande att höra om hur brukarinflytande kan fungera på riktigt. Sedan hade jag projektet i bakhuvudet under hela programmet och var säker på att jag i mitt examensarbete ville använda min kompetens som statsvetare för att studera brukarinflytande i projektet.

Vad handlar din studie om?
Uppsatsen tar sin utgångspunkt i den omvandling som samhällsplaneringen befinner sig i. Nu talar man väldigt mycket om hållbar utveckling och vikten av att brukarna, alltså dom som i förlängningen kommer att använda/bruka det som man planerar ska byggas, får vara med och delta och påverka i planeringsprocessen. Det innebär att dialogen mellan allmänheten och planerare/tjänstemän blir väldigt viktig. Det jag har gjort är att titta närmare på hur dialogen och arbetet mellan viktiga aktörer i Stapelbäddsparken gestaltat sig. Sedan har jag utvärderat projektets planerings- och beslutsprocess utifrån vissa statsvetenskapliga demokratiteorier. På det sättet har jag kunnat se på vilket sätt och i vilken utsträckning projektet är demokratiskt och vilka utmaningar som finns för ett mer fördjupad demokratiskt arbetssätt.

Uppsatsen handlar mycket om deliberativ demokrati – vad betyder det?
I vanliga fall så tänker nog dom flesta när dom hör ordet demokrati på representativ demokrati, men det finns egentligen jättemånga olika uppfattningar om hur demokrati bör utformas och fungera. Många menar exempelvis att det inte räcker med att medborgarna går och rösta vart fjärde år utan den representativa demokratin måste breddas och fördjupas genom att skapa deliberativa dvs. överläggande eller rådslående arenor för samtal mellan medborgare och beslutsfattare. För samhällsplaneringen innebär detta att planeringsprocessen tar sin utgångspunkt i dessa samtal där allmänheten kommer till tals. Huvudtanken med deliberation är att politik kopplas till diskussion och därför behövs arenor där opinioner kan bildas, debatteras och ifrågasättas. Politik kommer då att grunda sig på medborgarnas övervägande med sig själva och diskussioner med varandra. På så sätt finns utrymme för olika aktörer att förbättra sitt faktaunderlag, diskutera och omvärdera sina värderingar. Några tvistefrågor som den deliberativa demokratiteorin brottas med är exempelvis vem eller vilka som ska få tillträde till dialogen; om de berörda parterna själva måste delta eller om någon form av representation kan accepteras och huruvida slutmålet är konsensus, dvs. att alla måste vara överens för att beslut ska kunna fattas.

Vad kom du fram till efter din utvärdering?
Min analys kretsar kring begreppen inflytande, representation, preferensförändring, exkludering, socialt kapital och kunskapsutvecklande kvaliteter. Kort sammanfattat är slutsatsen att Stapelbäddsprojektet fokuserar mer på att resultaten av de beslut som fattas blir så bra som möjligt, snarare än att fokusera på att den planerings- och beslutsprocess som leder fram till besluten ska bli så rättvis som möjligt.

Varför bör man läsa uppsatsen i sin helhet?
För den ger en bra förståelse för flera viktiga utmaningar som samhällsplaneringen befinner sig i just nu. Uppsatsen sätter dessa utmaningar i ett utförligt teoretiskt sammanhang vilket gör att man får en helhetssyn på deltagande och kommunikativ planering.

Om man vill komma i kontakt med dig och din uppsats hur gör man då?
Det går bra att maila mig på beatrice.bengtsson@smaland.lu.se

SAMMANFATTNING AV UPPSATSEN

Nyckelord: Samhällsplanering, brukardeltagande, deltagardemokrati, deliberativ demokrati, deliberation, inflytande, representation, preferensförändring